- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
185

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ljuft sammanstämde med serafers harpor,

När Herrans salighet besöker jorden. —

Stum, till sin grottas öppning smyger Timon
Och lyss och tviflar, åter lyss och undrar:

En hemlig dragning rycker hän hans hjerta,

Och foten följer dit hans hjerta drages.

Nu kastar han sig upp för klippans höjder
Och ser med vidgadt öga öfver fältet,

Och ser, att hvad han hört och känt — är sanning.
Der, tätt i nejden af hans mörka grotta,

Hvar fordom grälet, sveket, politiken,

Och lyckans hunger med druiden dvaldes,

Der — hvilken Gud har skiftat denna vildmark,

Och klädt dess nakna sand med blomstrets sammet,
Och bytt dess gula barr i palmens grönska? —

Der är det, från den enkla smakens boning,

Som ljudet utgår af de sällas röster.

Och nu, se der! Der komma de på fältet
Och dansa, hand i hand, i kärlig omkrets,

Det fria nöjets otillärda dansar.

Ej stort är deras tal: en mor, två döttrar,

En son — men för dem, efter dem, omkring dem
Sprids talrik skaran af de stilla dygder:

Tro, sämja, redlighet och frid och oskuld
Och godheten — hvars blickar smälta själen,

Och ömheten — som ler med halfva tårar,

Och vänskapen — som går med blottadt hjerta,

Och kärleken — men ej den blinda kärlek,

Det troll med vingar och förrädisk tunga,

Som rasar, njuter, ångrar sig och flyktar,

! Nej, detta himlens barn, som evigt fäster,

Med oupplösligt band, två makars hjertan. —

Och när de lyfta ögat uti höjden

Och se den sorgsna enslingen på klippan

Tillbedjande utsträcka sina armar,

Då fly de ej hans syn — men öppna villigt
Ett rum i glädjens krets, och le och vinka
En vänskaps vink, och ropa: Främling nalkas.
Hvem lyder denna vink, om nu ej Timon?

Nu, snabb som blixten, störtar han dit neder
Och mötes med ett ömt förtroligt famntag;

Nu blandar han sig glad i deras lekar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free