Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då fann min själ sig himlaburen,
Sig sprungen af en gudastam,
Och såg de under i naturen,
Som aldrig visheten förnam.
Ej endast storhet och förmåga
Och glans och rymd och rörelse;
Ej blott i dalens djup det låga,
Och endast höjd i klipporne;
Men liflig till mitt öra fördes
De höga sferers harmoni;
På berget englars harpor hördes,
Ur djupet mörka andars skri.
På fältet logo fridens löjen,
Skräck omsmög i den skumma dal,
Och lunden hviskade om nöjen,
Och skogen suckade om qval.
Och vrede var i hafvets vågor,
Och ömhet uti källans sus,
Och majestät i solens lågor,
Och blygsamhet i månans ljus.
Hämd gick att blixtens pilar hvässa,
Mod skakade orkanens arm,
Och cedern lyftade en hjessa,
Och blomman öppnade en barm. —
O lefvande förstånd af tingen!
O snillets, känslans hemlighet!
Hvem fattade dig, skönhet? — Ingen
Förutan den som älska vet.
För mig, när du naturen målar
Till himlar utaf ljus och väl,
Hvad är du? — Aterbrutna strålar
Af Hilmas bild uti min själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
