Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritik mot literära nybörjare, anmälde stycket i
Stockholmsposten och dervid gjorde åtskilliga anmärkningar, hvilka
ock till stor del voro befogade. Leopold var dock ej af
denna åsigt; han fann sig sårad, svarade i en häftig ton,
och en ifrig polemik vidtog mellan de båda skalderna, i
hvilken Leopold fick tillfälle att visa sin slagfärdighet och
sin stora förmåga i literär kritik. Efter åtskilliga heta
artiklar och motartiklar afstannade striden, och några år senare
närmade sig de båda kämparne hvarandra för att
gemensamt bekämpa Kellgrens gamla fiende, Thorild, och hans
anhängare.
Under tiden hade Leopold, efter en tids vistande vid
Greifswalds universitet, der han tagit magistergraden, 17S4
tillträdt en bibliotekarietjenst i Upsala. Denna befattning
gaf honom dock endast otillräckliga inkomster, under det
hans kunskaper och talanger kräfde ett vidsträcktare
verksamhetsfält. Genom bemedling af Kellgren, som efter den
skarpa men korta bataljen fattat goda tankar om Leopold
och på flere sätt visat sig tillmötesgående mot honom, samt
med hjelp af åtskilliga andra bland konungens vittra
orn-gifning, kallades Leopold 1786 till Stockholm för att
anställas i konungens tjenst. Han kom, och redan vid sin
första uppvaktning hos Gustaf III lyckades han göra ett
fördelaktigt intryck. Hvad som berättas om denna
presentation gör både konungen och skalden heder. Ett skäligen
långt och misslyckadt poem af den hederlige och pedantiske
Liljestråle: »Fideikomiss till min son Ingemund» hade nyss
utkommit, och det var tonen vid hofvet och i literära
cirklar att göra sig lustig öfver detta poem. »Konungen,
som satt och skref, när Armfelt införde Leopold, steg hastigt
upp, fäste en genomträngande blick på den unge skalden
och frågade: ’Hvad tycker ni om Fideikommisset till min
son Ingemund:’ — ’Ehuru förfeladt saknar det ej tänkvärda
ställen’, svarade Leopold. Konungen öfverraskad häraf,
frågade nyfiken: ’Hvilka?’ Leopold upprepade då dessa
rader:
’Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga,
Och akta dig inför din kung att smickra eller ljuga;
Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när,
Och sanning är den första skatt, du honom skyldig är.’
Konungen blef öfverraskad och intagen af detta ädla och
frimodiga svar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
