Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort antal af Leopolds skaldedref äro stälda till konungen,
har han ock riklig anledning att variera sina ämnen och
och än i högstämda verser besjunga de stora händelserna
under Gustafs regering, hans strider och segrar, än i lätt
och lekande ton konversera om de mera hvardagliga
förhållanden, i hvilka han vid konungens sida, under tider af
lugn, framlefde sina dagar. Utan att någonsin öfverskrida
den vördnadsfulla ton, han är skyldig konungen, förstår
Leopold väl att med fin qvickhet och älskvärdt urbant skämt
krydda sina meddelanden, sina reflexioner och sina
smickrande artigheter. I andra bref tvekar han ej att till
konungen framställa böner och önskningar, som framförda af en
annan person och på ett annat sätt, måhända endast skulle
förtörnat monarken. Det mest berömda af den artens bref
är otvifvelaktigt hans verser vid Gustaf III:s återkomst
från kriget iygo, der han begär nåd för Anjalamännen:
»Monark, hvars dubbla höjd vi känna, som konung och
som enskild man», ett bref som i värdig vältalighet öfvergår
det mesta af hvad skalden i öfrigt skrifvit. Huruvida detta
bref tillika utgör ett bevis på stort moraliskt mod hos sin
författare, såsom ofta påståtts, eller om han ej fastmera
visste, att konungen önskade en sådan anhållan, må lemnas
oafgjordt; nog af att den omedelbara följden blef tvenne
af brottslingarnes benådande, och verksammare ha väl få
poemer varit.
Bland Leopolds öfriga skaldebref äro de flesta rigtade
till konungens bekante gunstling, baron Armfelt. Afven
dessa utmärka sig genom samma förtjenster som de
föregående, endast att föremålet här naturligen tillåter större
förtrolighet och oförbehållsamhet. Armfelt var en af
Leopolds förnämste gynnare, och denne återgäldade hans
vänskap med en otvifvelaktigt allvarligt menad och uppriktig
beundran, som får ett vackert uttryck i dessa bref, der
artigheterna väl understundom kunna synas öfverdrifna, men
dock alltid äro sagda på det graciösa och älskvärda sätt,
som är skalden eget och som förtager dem all bismak af
smicker.
Då Leopold kallades att inträda i Gustaf HI:s tjenst,
skedde det hufvudsakligen med tanke på konungens
dramatiska skriftställarskap, för att versifiera hans dramer och,
såsom Leopold sjelf säger, »att tillägga slutljuden i Frigga,
Helmfelt och andra af H. Maj:ts teaterarbeten.» Skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
