- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
224

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medarbetaren, ehuru hans verksamhet ej sträckte sig till
sjelfva redaktionsbestyren, hvadan han måste finna sig i att
uppträda i tidningen jemsides med författare af ganska
tvetydig art, och derjemte arbeta för en ganska ringa penning.
Tidningen grundlädes 1792 och inleddes med en lång,
särdeles fyndig dialog mellan läsaren och redaktören, skrifven
af Leopold, hvilken äfven der jemte mycket annat
publicerade de två nedan aftryckta styckena: Om smicker,
säkerligen en slags apologi för författarens eget förhållande till
Gustaf III, och den lilla satiriska berättelsen Lärdomshistorien,
ett skämt med bibliofilerna och »de herrar, som om böcker
känna allt utom — innehållet». Extra-Posten fortfor till
1795, då den nödgades upphöra på grund af en delvis
öfversatt, emot kyrkan rigtad artikel af Leopold:
»Märkvärdigt ställe hos den gudsmannen Mårten Luther », hvilken
af den skuggrädda regeringen beskyldes för »jakobinism» och
ansågs innehålla »uppenbara smädelser mot vår sanna och
heliga läras trosartiklar».

Detta anfall på kyrkan är ej enastående hos Leopold.
I många stycken både på vers och prosa ger han såsom
en rättmätig Voltaires lärjunge uttryck åt sin fiendskap mot
ortodoxien och presterskapet. »Levi barn» voro ej väl
an-skrifna under upplysningstidehvarfvet, och ett skämt med
dem kunde alltid påräkna bifall hos pluraliteten af publiken.
Redan i en af sina första dikter, Prestvigningen, skämtar Leopold
med en ung vän, som står i begrepp att »offra sig till prest
och slaf», och ett af hans senaste och bästa stycken, Det
blinda nitet, är en ljungande predikan mot den religiösa
intoleransen och fanatismen och allt det onda, den bringat
öfver menskligheten, ett ämne, som oupphörligt återkommer
i hans skrifter. Med det kyrkliga predikosättet var han
heller ej tillfreds och har i en särskild uppsats: Om
prediko-deklamationeti sökt reformera det. Sina tankar om religionen
har han nedlagt i flera arbeten, hvaribland här må nämnas:
Anmärkningar om religionejis öfverklagade förfall, der han
tillskrifver den ortodoxa kyrkan skulden för den allmänt
rådande religiösa indifferentismen. —

Med Gustaf IV Adolfs uppstigande på tronen upphäfdes
Svenska akademiens suspension, och Gustaf III:s män
rehabiliterades. Afven på Leopold föllo strålar af den kungliga
nåden ; sin ställning vid hofvet återtog han dock aldrig.
Der-emot bidrog han stundom med sin penna vid dess förlustelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free