Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidskrift dikter, smärre allvarliga och skämtsamma uppsatser,
recensioner o. s. v. af honom till ett ej obetydligt antal,
och flera af dessa hafva ansetts värdiga att intagas i hans
Samlade skrifter, hvilka utkommo i 3 delar 1800—1802.
En sida af Leopolds verksamhet, som ej bör förbigås,
så mycket mera som den kan hafva en viss aktualitet för
våra dagar, är hans arbete för svenska språket och dess
rättstafning. Under de första åren af vårt sekel utgjorde
denna den brännande frågan inom akademien. Till försvar
för dess reformer hade Leopold utarbetat flera afhandlingar.
Emellertid gillade ej den konservative och despotiske
konungen dessa i flera afseenden förnuftiga ändringsförslag,
särskildt var han afvogt stämd mot utländska ords stafvande
i enlighet med svenskt språkbruk. Det öfverlemnades åt
Armfelt att söka försona Gustaf Adolf med de nya
reformerna, och han anmodades derom af Leopold med bland
andra följande skämtsamma rim:
Statt nu ditt folk med styrka bi,
Och strid för din akademi
Mot fiendens försåt och ränker,
Hvars plan, ej mindre grym än fin,
Har till sitt mål (Akademin
Må rysa, när hon derpå tänker)
Vårt hedersvärda ^:s ruin.
Jag vill för K med lifvet svara,
Att det är ingen jakobin,
Som sätter lag och lugn i fara;
Men C är franskt — vill ge sig min
Att verldens öfverbokstaf vara,
Och söker våldsamt kränka bara
All folkrätt i ortografin.
Armfelt uppsatte en promemoria till konungen, deri
det bland annat heter, »att en kunglig befallning i sådana
saker är antingen öfverflödig eller ändrar den ej opinionen,
i hvilket senare fall den alltid komprometterar den
befallande. — — Vetenskapliga meningar ändras, befästas och
beriktigas endast af meningar; och undersökning, då den
är oumbärlig, fördrager sig ej med literära maktspråk».
Allt detta tjenade dock till intet; konungen blef obeveklig
och höll på sitt C samt anbefalde i en ukas att i fråga om
främmande ord »nyttja det stafningssätt dem enskildt tillhör
och hvarmed de förut blifvit skrifna». Om denna
stafnings-reforms misslyckande yttrar sig Leopold några år senare på
följande roliga sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
