Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det var jag, som såg min lycka
Så nära skörden af sin höst,
Som på mitt knä, intill mitt bröst
Semir med ömhet skulle trycka,
De banden dristigt sönderrycka,
Som för min hand och för mitt hopp
Dess skatter afundsjukt fördölja,
Som hennes barm och hennes kropp
Med mina kyssar skulle hölja,
Och mina ömma segrars lopp
Till nöjets sista gräns förfölja!
Semir, då fans der aldrig iog
Att mina blickar spotsk besvara;
Då kunde du ej lycklig vara,
Förr än vår mötestimme slog;
Då bad du mig ej ängslig spara
De suckar, jag för din skull drog;
Då hade du ej tårar nog
Din egen ömhet att förklara!
Men, blinde ymgling, tro ej mer
Den sol, som i sin uppgång ler,
Den himmel, som så molnfri lyser,
Den bölja, du så stilla ser.
Semir var falsk: jag lifvet ger,
Om jorden någon trohet hyser.
Ej fogeln med den snabbhet far,
Ett norrsken mindre hastigt blickar,
Och molnet ej ur sitt förvar
Så oförmodadt blixten skickar,
Som sig Semir förändrat har.
Dess rum, der jag så hemma var,
För mig som för en främling stänges,
Och till belöning för mitt nit
Af en rival jag der ur trän ges,
Som sjelf jag öppnat vägen dit.
Semir, som förr ej kunde lida
En enda mötesstunds fördrag,
Som jag har sett så öm, så svag
Med sträckta armar mig förbida,
Hon studsar vid min blick i dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
