Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gån, spriden skräck kring Neras barm,
Gån, flytten konsterna till norden,
Aled snillets bloss, med segerns arm
Upplvsen eller sköflen jorden;
Förevigen med vapnens dån
Ett Ingo eller Marathon,
Befästen, hvälfven troners öden:
Europas frihet vacklar än,
Förtrampen eller skydden den,
Sen krönen er och trotsen döden!
Alen när en svag, en vanlig själ
För dessa skuggor, dessa dikter
Förlorar lifvets sanna väl,
Föraktar lifvets kända pligter;
När dåren under smickrad flärd,
Att prisas af en ofödd verld,
Ett namn med prål åt minnet egnar,
Som, blott af maktlöst högmod spord t,
Blef kanske brottsligt, aldrig stort,
Då blygs jag på mitt slägtes vägnar.
Alå känslan för ett namns beröm
Förtjensten dertill evigt nära!
Beröfvom jorden ej en dröm,
Som gjort dess odling, gjort dess ära.
Alen ve den dag, förnuftets hand,
Fullkomligt fri ur fördoms band,
Från verldens ögon doket rifver
Och blottar vid sin facklas bloss
Det intet, som belönar oss,
Och den förvillelse, oss drifver!
Tänd, konstens unge son, ditt bröst
Aled hopp att seklers undran göra!
Befaren, konungar, en röst,
Hvars dom ej hinner edert öra!
Och du, förföljda, glömda dygd,
Se, lyckligt stolt, i minnets skygd
Din ära ryckt ur grafvens töcken!
En Gud, vårt svaga slägtes vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
