Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na låtit himlen regna lågor,
Nr. dem i böljans afgrund sänkt.
De män, som tolkat deras ära,
Till Perus ber? från Jordans flod
Gått fram i spår af uslas blod
Och bränt de fält, dem skulle nära.
Så långt sig deras tordön sträckt,
I tystnad och i stoft fördjupad,
Jag menskan ser till jorden stupad,
Bedragen, dyrkande, förskräckt;
Tartarens eld kring henne flödar,
Och fasan omger hennes Gud:
Hans röst är den af dundrets ljud,
Hans hand en bödels hand, som dödar.
O blygd, o brott! Det ären I,
Som bofvar djerfts till medel bruka, —
Prelaten, för sin äresjuka,
Despoten, för sitt tyranni.
Så hafva seklers tid förflutit,
Och menskan, som ert offer var,
Har darrat för naturens far,
Då hon naturens skänker njutit.
Men hvilken ny, förhatlig syn!
Hvad slafvisk hop af usla dårar,
Med kinden plöjd af jemrens tårar
Och ögat lyft med skräck till skyn!
Kring deras halfförtärda kroppar
Det hvassa taglets gördel går,
Och deras blod ur djupa sår
Vid gisselns hugg på jorden droppar.
Olycklige, hvad gören I?
Till denna höjd af dårlig fasa
Hvem böd er mot er sjelfva rasa
Och edra egna bödlar bli?
O brott, o nitets blinda ifver!
Det är då så, naturens Gud,
Bedragarn tolkar dina bud,
Och villan dem sin lydnad gifver!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
