Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, sägen ej, att sanningen,
Som I blott rönt, som I blott veten,
Har högre pris än menskligheten
Och tvingar att förtrampa den.
Är brottens afsky, felens ånger,
Är kärleken till dygd och rätt
Blott flärd och dunst mot vissa sätt
Af böner, dyrkningar och sånger?
Nej, grymme, tron ej verldens Gud
Förbytt till blott en Gud för kyrkan;
Tron ej, att buden af hans dyrkan
Till intet gjort naturens bud;
Tron, att i kojor, i palatser
Han skattar, hvarest han den ser,
En enda rättvis gerning mer
Än hundra band af mörka satser.
Tron ej, hans höghet smickras kan
Af alla rökverk, våldet skaffar.
Tron, hvad han mer än villan straffar,
Är bröders hat emot hvarann.
Tron, att. han hjertats grunder pröfvar
Och dömmer efter dem en hvar,
Ej på de meningar, han har,
Alen på de dygder, som han öfvar.
Försynen.
Skall jag det enda hopp förlora,
Som än förljufvade min lott?
Försvnen vakar för det stora:
Välan, — men för det stora blott?
Är hon för hög att sig besvära
Med mina lägre ödens lag,
Och all dess omsorg, all dess ära,
Att denna klump af jord må bär
En följd af suckande som jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
