Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGLÉ OCH AXXETT.
269
»Du är då, som jag ser, rätt lycklig, minAnnett?»
Begynte nu Eglé. — »Grefvinna, ni har rätt.
Ack, läste jag det ock i ert förgråtna öga!
Men hofvet har, tyvärr, ej landets lefnadssätt,
Och ödets dom har skilt de sälla frän de höga.>
Eglé slog ner sin blick och gaf en suck till svar.
Allt röjde här ett lugn, som hon ej lärt att smaka.
Annett, hon sjelf, Annett, som trånans prägel bar
I bleka anletsdrag för åtta år tillbaka,
Var nu en liten rund och landtligt glädtig maka.
Det bruna ögats eld var tindrande och klar,
Och skalken hade gjort sitt bo i hennes haka.
»Du leds visst aldrig?» — »Nej, sen åtta år ej mer.
Förlåt mig sanningen, och tro mig blott, jag ber.
Hur lågt en högre verld vår sällhet ock må skatta.
Har tiden vingar här, men kryckor blott hos er.
I magren, vi ha hull; I gråten, och vi skratta.
Bland idel tidsfördrif gå alla edra fjät,
Men alla våra dygn bland idel sysslor hvälfva.
Ert folk gör allt för er, vi göra allting sjelfva,
Och det tar tiden bort för ledsnan, tro mig det.» —
»Din man är glad som du? — »Bätt glad, jag det bekänne.
Han är, hvad sällan sker, i dag från hemmet skild.»
(Hon framsmög detta ord med rodnan på sitt änne)
»Men min Eglé kan se hans lifligt sanna bild:
En gudson väntar lof.att visa sig för henne.» —
Nu öppnades en dörr. Och likt en tempelslägt,
Af hvita offerbarn kring altaret, som blossar.
Framträdde, par för par, tre flickor och tre gossar
Med landets menlöshet i anleten och drägt.
Eglé flög fram förtjust att dem i famnen trycka:
»Min Gud, Annett, till barn hvad englatropp du har!» —
»Ni ser, om jag är säll», gaf deras mor till svar.
»Jag gör hvad jag förmår att vara värd min lycka.
Jag är blott till, min vän, för dem och deras far.>
Eglé i detta lugn, så nytt för hennes hjerta,
Förnötte än en dag och lärde älska det.
Hon såg blott lyckliga oc-h glömde bort sin smärta.
Hvart sysslan drog Annett, hon följde hennes fjät,
Fann ordning öfver allt och nyttan och behagen.
Ni skulle sett ett kök: hvar kopp som perlan ren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
