Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af en så ny och sällsam njutning.
För Gud, hvad friskhet på den hyn,
Hvad liflig grace i denna lutning,
I alla rörelser hvad kraft,
I alla blickar hvilken ifver!
Hvad uttryck detta mjuka taft
Ät hennes böjda ställning gifver!
Hur rörd, hur brinnande hon blifver! —
Belsano, i ditt tjusta bröst
Hvad ljufligt hopp sig börjar tända!
Hvem vet, om nu ditt namn kan hända,
Ej går till Gud med hennes röst? —
»Nej. — Ömsom rum, att bättre höra!
Ej nog, ej nog att henne se!»
Så talar han, — men hviskande.
Med varsam gång och rigtadt öra
Han redan stjäl sig närmare.
Som fogeln lätt och tyst i fjätet,
Han drar sig, ömsom rädd och glad,
Bakom det helga stenbelätet,
Inför hvars fot hon låg och bad.
Ju mindre hennes ifver släcktes,
Ju mer han såg, i det han kom,
Hur hennes armar ditåt sträcktes,
Ju mer den lust hos honom väcktes
Att höra henne der bakom.
Friskt — blott ett steg ännu — och sedan .
Med häpnad, som ej tolkas kan!
Der står, vid Gud, ju någon redan! —
Hvem då? — Hin håle, gissar man?
Nej, farligare man än denna,
Men vida från hans skapnad skild:
Blick af en Mars, Adonis’ bild, — —
Håll opp, håll opp, min svaga penna!
Sky som Belsano dessa drag
Af stolthet, parad med behag!
Lär att, som han, ditt intet känna,
Och sjunk i stoft vid detta slag!
Olycklige Belsano, lemna
Ett rum, som din förtviflan gör!
En dolk,–men han står fri derför:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
