Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till hcnom, som var van att få
Fruns bref i tysthet då och då.
I flygande kom löparn åter.
— ; Han fick det?» — »Ja. Jag honom fann.
Han låg.» — »Hvad svar?» — Han helsa låter
Så fort han klädt sig, kommer han.» —
Knappt solen med dess första strålar
Sankt Peters koppar-döme bestac-k,
Xär i en rikt broderad frack,
Alen tyst och varsamt som på nålar,
En ung, gudomligt gjord seigneur
Smög lyckligt trapporna uppför.
Hvem, frågar läsarn, var då denna?
Men om han sett och kom i håg
Det ansigte, Belsano såg,
Xär frun på knä för pelarn låg,
Så skulle läsarn honom känna.
Han kom, stod fram och talte så,
Se’n enkan två tre anskri gifvit:
»Min fru! Jag har haft äran få
Det bref, ni till er biktfar skrifvit.
Ehur ej prest, har jag ändå
Ett bröst, af nit för eder drifvet.
Jag vet, jag mig ej smickra kan
Med hopp att giltigt nog betjena
In puncto mortis er herr man;
Alen jag är till för er allena
Och jag er trott, kanske med fog,
Aler verklig tröst hos någon finna,
Som del i edra tårar tog,
An hos en biktfar, härdad nog
Att se två vackra ögon rinna.
Förtörnas ej af detta nit,
Och mottag i er djupa smärta
Alin tjenst, min omsorg, min kredit,
Liksom från längre tid mitt hjerta.»
Så föllo gref Conc-inis ord.
Graziosa gret. De greto båda.
Se n första gråtningen var gjord
Begynte trösteskälen råda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
