Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom förnuftet fort emellan, —
En sak, som nämns till hans försvar,
På det ej falskt må slutadt blifva
Af allt det prygel, han lät gifva,
Att han till blodtörst fallen var.
Nu, allt hvad en förtjenst sig vänte,
Så rar, — allt njöt, allt nådde han,
Ackorder, grader på hvarann,
Hofkarakterer, regemente,
Loge och mamsell vid operan,
Allt, med ett ord, som tecknas borde
Af den, som till sitt yrke blott
En sann och lycklig tafla gjorde
Af höge herrars höga lott:
Karosser, som på fjädrar gungas,
Lackerade i engelsk smak,
Och hofbetjening fram och bak,
Med långa bloss, från hvilka ljungas
Ett helvete kring hjul och tak;
I rummen glas och guld och siden,
Uppvaktning, spring, från dagens rand,
Tills dagen var till ända skriden,
Och starka buga re ibland
Med skrift af högvälboren hand,
På riktiga förfallotiden.
Allt var förtjust, som I väl tron,
När friherrn tog en nådig ton,
Allt strök vid snäsorna på skon
Och kröp sin väg ödmjukeligen.
Så högtansenlig var baron,
Och till den grad var lyckan stigen,
När ändlligt, som det går och sker,
Omsider gift, — omsider mer, —
(Possessionat, bör ni begripa)
Han satte sig till hvila ner
På stora frälset B onde knip a,
Som verlden af historien ser,
Och rökte der i ro sin pipa.
Tv som en man af rans och ätt,
J O ’
Blef hjelten sticken, må ni tänka,
När inte allt gick till så rätt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
