Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och alldenstund hans tänkesätt
Till krig var något svårt att länka,
Helst som kanonen gör så lätt
Den största hjeltes fru till enka,
Och han dessutom fann sig mätt
På krig af tidningarna redan,
Så tog han afsked rätt och slätt
Och lefde stor på landet sedan.
Ett så berömligt lefnadslopp
Förtjente visst all himlens hägnad;
Men till de satans böndrens fägnad
Ivom gikten i hans ädla kropp,
Och dödens hand skar af det bandet
Med sin till härjning svängda knif,
Som än höll qvar vid fosterlandet
Ett så förnämt och nyttigt lif.
Hans kropp, på likvagn sakta dragen,
Med ståt af facklor och prestaf,
Blef nedsatt i familjens graf
Intill den stora domedagen,
Och ruttnar der med allsköns fog
I fanors skygd, som det är troligt
Att det ej var Hans Nåd som tog.
Den store mannen sofve roligt!
Ja, sofve han i fred och ro!
Men vi, som här på jorden bo,
Skall då en hvar af oss bli straffad
Med evigt lika ovisshet,
Hur talismanen var beskaffad?
Det gör min lifliga förtret
Att kunna ingenting förvissa;
Ty hvad en del pedanter gissa
Om det slags ädla skamlöshet,
Vid hvilken lyckan påstås bunden,
Det är ej blott absurdt i grunden,
Men ock mot all erfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>