- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
300

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att du ej dessa flaskor rör:

Det är förgift. Man deraf dör,

O ’

Fast gjorde man ej mer än drog ut korken bara.» —

Jöns var en lurk af dum natur;

Med bäfvan trodde han, och på en pall vid spisen
Tar han sin ferma positur,

Med handen vid sitt spett och ögat spändt på grisen.

Men sjunga, tänkte han, nog af i kyrkan sker.

Nu, som han sitter der och midt i brasan ser,

Mol ensam, — ledsnaden hans fruktan öfvermannar.

Hans ögon styfva bli — han gäspar -— gäspar mer —

Oc-h slumrar till — och steken stannar.

Så stannade på Josuas ord
Vårt arma klot för solens brasa,

Då Josua, upplyst man, men yr af stridens fasa,

Skrek till bakfram: stå sol! i stället för: stå jord!

Ett kol från spisen Jöns på högra handen sprakar.

Han vaknar, jemmern ser på prestens gris och tror
Att för sin grofva synd (ty svedan kändes stor)

En smula helvete han re n i förväg smakar.

Det var ej mer den samma gyllne svål,

Som sken lik en dukat, helt nyss från myntet tagen.

Bränd var han, torr som trä, till färgen svart som kol,

Och detta — detta mord var skedt på juledagen!

Men kanske, tänkte Jöns, af hemligt hopp förmådd,

Att han, fast litet bränd, ej deraf sämre blifver.

Han smakar; bit på bit han snart af svålen rifver.

Förrn han ser till, är grisen flådd.

Nu börjar ängslan först att Jöns med kraft betunga.

Till svål fans intet tecken mer.

»Hvad har jag gjort?» — skrek han. — »Jag frukten deraf ser
Att juldan vända stek och icke psalmer sjunga.

Men om jag satt mig ner, måntro,

Att vända den på nytt så starkt sig göra låter,

Och sjöng med riktig ton mitt dulci jubilo,

Månn’ då ej skinn och färg på Guds makt komme åter?»
Jöns gör sin bästa flit, men lyckan var ej blid.

Allt sämre grisen blir, ju mer man honom vänder.

Re n tror han se, i trots af pålvst julefrid,

Magistern, öfver sig med eldtång och med bränder.

Ur kyrkan rings. — »O Gud! Förbi är nu min tid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free