Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, ditt gustaviskt ädla bröst,
Min kung, föraktar denna lära,
Som jäfvar undersåtens röst
I frågan om monarkers ära.
När tronen bär en folkets far,
Som till dess vård, till dess försvar
De heligaste pligter lifva, —
Hur stor den gärd af tacksamhet,
Som bör nationens offer blifva!
Men hvem dess vilkor bättre vet
An samma folk, som den skall gifva?
Och hvem kan ge den mera hel,
Mer sann än sjelfva dessa bygder,
Som blomstra genom furstens dygder
Och bära följden af hans fel"?
Må tid från tid till seklers ända
Föraktets lön bli deras lott,
Som nyttja ljusets fackla blott
Att upprorsfacklan dermed tända,
Förnuft i raseri förvända
Och drifva sanningen till brott!
Sublim, förtjent att vördnad väcka,
Är makten att ifrån en tron,
Liksom ur molnens region,
Nu fruktbarhetens spira sträcka,
Nu dundrets öfver en nation.
Men de, som jordens öden dela,
Hvad, äro de då gudar blott,
Om hvilkas vishet utan brott
Ej tänks en möjlighet att fela?
Kan jorden, trygg för åskans hot,
Ej upp till dem sin anblick hvälfva,
Och måste hon vid deras fot
Blott sluta ögonen och skälfva?
Om samma loford måste ges,
Med samma nöjda blickar ses
Välgörarns spira och tyrannens,
Hvad båta tusen dvgders rön,
j o
Hvad blir den goda furstens lön,
Hvar hjeltens och den stora mannens?
Låt svagheten på tronens höjd
För prinsars fel en vördnad kräfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
