Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sparar henne, vådligt röjd,
Att för sin egen målning bäfva:
Från den olympiskt höga sfer,
Der Gustaf Adolfs like ljungar,
Han skådar obekymrad ner
På denna menighet af kungar,
Och trots de faror nitet ser
För makten, högheten och flärden,
Åt sanningen och efterverlden
Till rättvis dom dem öfverger.
Med bortvändt öga, som vi böra,
Från skuggornas och ljusets strid
På taflan af vår egen tid,
Låt oss historiens stämma höra,
Låt hennes minnen ställas opp
Och hennes hand sin fackla föra.
Välan, bland denna kungatropp,
Hvars längder tidens början räcka,
Hur många, hvilka verldens hopp
Med sken af dygder vetat väcka,
Som i ett långt regeringslopp
De mindre sökt att nå än gäcka!
Hur många, trots hvad smickrarn sagt,
Som sina länder ödelagt,
Att deras gränser längre sträcka
Och att de smärre folk förskräcka
Med jättespöket af sin makt!
Hur många, som sin klokhet hedrat
Af slag, som verldens rysning väckt,
Och smilat, dionvsiskt fräckt,
At brott, som deras namn förnedrat!
Ja, — hvilken mängd man ändtligt sett,
Med djupt förakt för odlarns svett,
Millioners blod och bergning suga.
Att deras välstånd med sin prakt,
Sitt guld och sina gränsers vakt
Inför Europas ögon ljuga;
Då verlden under deras makt,
Så långt dess gränser stått att truga,
Blott röjt ett svagt och söndradt helt,
Nationer, trampade som slafvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
