Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till G. M. Armfelt.
På Drottningholm. 1789.
Förtjust att eder återfinna,
Jag gick försedd med hög pollett.
Att äran af ert sällskap vinna.
Men ärans mål är ej så lätt
Att på en eftermiddag hinna,
Anskönt i kraft af hög pollett.
Jag for ej, jag, som andra fara,
Att djupt politiskt öfverslå
Hvad staten i en stund af fara
Må vänta mer utaf en skara
I svarta jackor, än i blå.
En ann den knuten lösa må,
För min del låter jag den vara:
Jag är försigtig då och då.
Jag for att endast råka eder,
Er, son i mod af dundrets gud
Och son af smakens gud i seder,
Er, krigs- och skaldekonstens heder,
Förtjent af begges lagerskrud,
Tillreds att begges vapen föra,
Och född med lika lyckligt öra
För lyrans och kanonens ljud.
Omsider framländ så till vida,
Att jag ert rum i sigte fick,
Med högmod jag att skåda gick
Poeten, i mundur att strida,
Hur epigrammet i hans blick
Förliks med pampen vid hans sida,
Och hur man gör, när man är qvick,
Att synas grym och fruktan sprida.
Jag trodde efter gammalt lag
Er alltid än i kretsen finna
Af små - amourer, små behag,
Som aldrig kunde, tänkte jag,
Från er och der ni fins försvinna.
Jag fann dem af ett annat slag:
Brunlagda, klumpiga och stora,
En var från Leksand, en från Mora
Musköt för fot, numrerad hatt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
