Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ambrosian under tanden satt,
Och nektarn dunstade ur munnen,
Så himmelsk den ur kronans tratt
Var nyss till aftonfägnad runnen.
Jag rummet, der ni legat, fann,
Och der — hvem? — Ingen. Blott en ann
Än den jag sökt, som var försvunnen.
Det börjar gå, som jag har spått:
Ert sällskap blir ej lätt att vinna.
Snart blir det i historien blott,
Man kan herr generalen finna.
Ni liknar dessa himmelsbloss,
Som, då de närmast ögat brinna,
Långt bort i rymderna försvinna,
Att högst ifrån bestråla oss.
Förlåt mitt bref en smula eter!
Ju bättre min, man gör poeter,
Ju större likhet alltid fans
Emellan hofmän och planeter.
Men lemnom begge deras glans,
Och tänkom blott, som männer böra,
Dem fosterlandets ära rör:
Det är ej nog att loford höra,
Man äfven det förtjena bör,
Och, efter man skall något göra,
Sitt minne man odödligt gör.
Att trotsa döden, när man dör,
Var snillets gamla sats och vana.
Jag är profet ibland minsann:
Jag hade spått i er den man,
Som skulle hedra Gustafs fana,
Och hvad jag hade spått, det sker.
Farväl! Gör krig och vers, med mer!
Njut nöjet af att stödja troner,
Och finn er säll i ärans famn,
Bland edra svarta kupidoner!
Vi, akademiska personer,
Berömma gerna krigarns namn
Emot hans andel af jettoner*).
*) Syftar på bruket i Sv. akademien att till de närvarande
utdela de frånvarandes jettoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
