- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
327

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt förnuft i ett haf af gränslösa möjligheter, det vill säga
afsäga sig sitt förnuft, eller tänka sig verlden styrd af ett
högt moraliskt väsen, utan hvars bifall ingenting kan ske,
oeh i hvars plan således allt som afviker ifrån den faststälda
ordningen äfven måste finna sitt bestämda rum. Det är
begripligt, åtminstone gissbart för förnuftet, hvarföre detta
väseri underkastat menniskan alla kroppslighetens faror och
vidrigheter, alla sinnets bekymmer och grämelser. Men
aldrig skall ett rätt sundt förnuft begripa (för det andra
slaget gifs ingen orimlighet), aldrig, säger jag, skall ett rätt
sundt förnuft begripa, hvarföre menniskan skulle tillika
kringhvärfvas med fiender från en osynlig verld, mäktigare
än hon, som skulle på tusen låga och rysliga sätt förfära
och qvälja henne, utan annat ändamål än att upp- och
nervända hennes nödvändigaste förnuftsbegrepp.

Ännu en gång, medgifvom gerna andesyners möjlighet,
ehuru hitintills obevisad af förnuft och erfarenhet. Men
skulle ock den högsta visheten värdigas någon gång använda
dem, vore det ej då ofelbart till större och ädlare bruk än
att trilla som nystan, tjuta som ugglor, sväfva som skynken,
slamra med kedjor, vinka i hvita svepningar, oroa de
sof-vande, blåkrama förbigående och att, genom hundrade
sådana lika dumma eller ännu orimligare figurer och
gastbragder, skrämma vettet från en hop enfaldige stackare?

Eller bör man kanske tro andarnas blotta frihet
tillräcklig till dessa uppträden, likasom här på jorden vår
egen frihet medför möjligheten af så många låga eller löjliga
utsväfningar? Det skulle i andarnas verld således verkligen
gifvas skurkar i stånd till dessa pöbelstreck? Och de skulle
vara dem tillåtna? För detta ädla ändamål skulle den
allmänna naturordningen afbrytas, skulle det ogenomträngliga
täckelset upplyftas, som döljer andeverlden ej mindre för
den dygdigas önskningar än för alla den vises betraktelser?
Den ringaste eftertanke inser orimligheten deraf. All sådan
fruktan är då uppenbar vidskepelse.

2:o Derigenom att uppenbarelser från en verld,
af-stängd ifrån våra sinnen och vår kännedom, om de också
kunde någon enda gång hafva ett förnuftigt ändamål, äga
åtminstone ingen förnuftig, ingen på minsta sätt begriplig
gemenskap med alla de ämnen, till hvilka vidskepelsen fogar
dem, och som utgöra de hufvudsakliga föremålen för dess
fruktan: döda kroppar, mörker, midnatt, likkistor, grafvar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free