Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falsk upplaga, hvarmed han narrat till sig penningar af
några okunniga. Det är tvifvelsutan ett af dessa exemplar,
som herrn der borta berömmer sig af att äga, utan att
misstänka bedrägeriet. Han uttalade detta sista med en min af
så djup medömkan öfver den andres grofva okunnighet om
allt detta, att mången sett en arm eller ett ben afsågas
med långt svagare uttryck af medlidande.
— Min herre, invände jag med höflighet, huru gör man
falska upplagor af en allmän och loflig bok? Den nedrige
boktryckaren har då, tvifvelsutan af ilska emot bokens
författare, helt och hållit förändrat, omskrifvit, förfalskat
innehållet af detta nyttiga arbete? Det är ej mera detsamma,
som det var i första upplagan? — Förlåt mig, min herre,
det är alldeles detsamma. Ah! det fins ej en rad, som ej
är till innehållet fullkomligt lika, ja, hvad ännu är mer:
sjelfva antalet af pagina, ända till och med begynnelsebok
-stafven af hvar sida, äro fullkomligen de samma; så fint
har den bedragaren förstått att härma den rätta
upplagan.-Men, tro mig, denna senare har ej ringaste värde, och låt
ej narra er att köpa den, till huru godt pris den också må
bjudas er.
— För knäfveln, herre, utbrast jag med någon otålighet,
jag tror, att ni gör narr af mig. Är det då inte ett och
samma hvilkendera upplagan jag köper, om de äro begge,
som ni säger, alldeles lika?
— Det är väl fan heller, svarade å sin sida den lärde,
också med någon häftighet. Ni skall veta, min herre, att
det fans i den första äkta upplagan tre stycken ofantliga
tryckfel, nemligen p. 5, p. 22, och p. 29, som gjorde de
löjligaste omeningar, och hvarigenom författaren nödsakades
att hastigt indraga sin bok . . .
— Ha, jag förstår, dem har den okunnige boktryckaren
haft den dumheten att ic-ke rätta i sin nya upplaga? Ja
det var oförlåtligt . . .
— Tvärtom, min herre, dem har han just haft den
dumheten att rätta, eller snarare sagdt, det sprattet har, som
berättelsen går, en ilsken korrektor gjort honom, med hvilken
han hade råkat i någon delo, och som för att hämna sig
på honom, tryckt boken så utan alla tryckfel, att icke en
enda oriktig bokstaf var att nu mera upptäcka deri. —
Jag hade icke ett ord att vidare säga. Jag blott hörde
och beundrade. Bokkännaren fortfor: Sveket blef snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
