Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deraf med någon förundran öfver detta slags kärlek för
böcker och sådan grund att skatta dem efter. Se här
hvad han derpå svarade mig.
Man har haft den skamlösheten, sade min vän, att
skilja emellan lärdom och förstånd. Det är ej nog.
Förnuftet, när det fått göra ett steg obehindradt, gör snart åter
ett, och derefter ännu flera. På sådan grund har också
till den nyssnämda en annan skilnad uppkommit, ohöfligare
än den förra; ty man vill nu icke ens hålla lärdom och
bokkännedom för samma sak. Ju mera metallen utklappas,
heter det, ju tunnare blir han; ju vidsträcktare
bokkännedom, ju mindre grundlig läsning; likasom ju mångfaldigare
bekantskaper, ju mindre förtroligt umgänge. Afunden påstår,
att den myckna tid, som åtgår att nagelfara journaler,
biblioteker, bokregister, lemnar så mycket mindre tid öfrig att
studera sjelfva böckerna. Sådan är frukten af den näsvisa
tankfriheten, när den får obehindradt utbreda sig. Den
för-derfvar beqvämligheten af det menskliga lifvet. Man är
hvarken högt betydande eller högt upplyst till lika pris
som förut. Emellertid som det är nödvändigt att något
litet lämpa sig efter tidens lynne, måste man väl medgifva,
Se’n ljuset kommit har så tida,
att man kan hafva i sitt hufvud tiotusende boktitlar, hafva
genombläddrat de ofantligaste lexikon, vara emellan begge
polerna den största läsare af Ana, den ifrigaste vädrare i
lärda journaler, den oförtrutnaste utgifväre af lärde mäns
bref, som aldrig bort utgifvas, den digraste samlare af
dispu-tationer, afdelade efter akademier och fakulteter inom kära
fäderneslandet, äfvensom den segaste frågare efter rara
manuskripter, utan att derföre hafva läst en god bok med
full nytta. Det är icke med nöje, som jag tillstår detta;
ty jag älskar menniskor och deras sällhet, äfven våra stora
bokkännares. Jag har derföre tänkt, att man måste göra
rättvisa åt dem likasom åt alla andra dödliga; och se här
huru jag till den ändan resonerar. Det är icke en stor
för-tjenst för en literat man att veta nästan allt det goda och
nyttiga, som blifvit skrifvit i verlden, oc-h som nämligen kan
vetas, ty det är ej mycket. Man kan svårligen undgå att
Svenska Parnassen. III. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
