Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer, såser och fina likörer. Min bror var fältväbel under
den store Fredrik, följde sin officer i elden vid Rossbach
och stupade vid hans sida. Var hans blod, som flöt på
slagfältet för konung och fädernesland, icke så god som
andras? Och var han ej en karl som sig borde, en åmm
kåmm i få?
A. Bevars, min herre. Långt derifrån. Herr
fält-väbeln var tvifvelsutan en käck man, en tapper fältväbel,
men ej en man som sig bör, un homme comme il faut,
låt deri rätta er, min herre. Man förstår dermed, här i
Wien, en man af adlig börd, som har ekipager och lakejer,
förstår att kläda sig, far till hofs, talar fransyska, spelar
högt spel, uppstiger till hedersställen och lefver i den vackra
verlden.
B. Lefver i den vackra verlden? — Hvad fan är det
för slag? Har man nånsin hört maken! Liksom annat folk
lefde på sophögen eller i grodsumpar. Jag kan försäkra
er, min herre, att verlden, der jag bor, är rätt vacker; och
att om någon lefver i den vackra verlden, så är det
bönderna på min hemort. Ni skulle se våra åkrar, våra ängar
och våra planteringar. Då skulle ni kunna tala om den
vackra verlden.
A. Med den vackra verlden, min herre, förstås icke
så mycket stället, som personerna. Den vackra verlden
kan likväl ej gerna fmnas utom hufvudstaden, för hofvets,
assembléernas och spektaklernas skull. Hon går ej stort i
grönan, och beser ej några åkrar och ängar. Hon går på
bonade golf eller turkiska mattor och beser det ädlaste i
naturen, nemligen sig sjelf, i stora väggfasta speglar. Hennes
stora omsorg är att kläda sig med smak, och hennes
kännetecken är goda tonen.
B. Den goda tonen. För djef. .. i våld, herre.
Har man nånsin sett sådana inbillningar! Den goda tonen!
Tror man då här i residenset, att vi tjuta som vargar på
landsbygden.
A. Min herre, till den goda tonen är ej nog att hafva
menniskoröst. Den består i ett ädlare språk (det fransyska
nemligen), i ett mera belefvadt sätt att uttrycka sig, i
konsten att säga ingenting med behag, och i ett helt olika sätt
att vara mot ert och mitt.
B. Helt olika sätt att vara? Till och med det?
Vi gå ej på två ben vi andra, kan tänka, och maten för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
