Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bok berätta för allmänheten alla dessa stora mäns stora
gerningar. Sådant skulle föröka medborgarens vördnad oeh
täflan. Ty likasom vi läse på vårt sedelmvnt, när oeh
hvarest den summa blifvit nedsatt i valuta, för hvilken
papperet skall gälla, så borde man också någonstädes få
kunskap om, när och hvarest det kapital af förtjenster blifvit
inlemnadt till staten, för hvilket dessa herrar bära qvittensen
uthängd kring halsen, öfver axlarna eller i knapphålet.
A. Min herre, det hör historien till att uppteckna allt
detta, och för att ej vara partisk, nämner hon merendels
ingenting derom nu så länge på ett eller par hundrade år.
Många hafva visserligen uträttat hvad hon aldrig skall
glömma. Men andra hafva den blygsamheten att för sjelfva
historien evigt undandölja sina förtjenster och skulle knappt
med all möda sjelfve påminna sig dem. För öfrigt, min
herre, var derom försäkrad, att aldrig det personliga värdet,
det vill säga hvad hvarje dödlig i sig sjelf är, någonstädes
är eller kan vara strängare efterfrågadt än bland dessa,
genom börd och hederstecken öfver allmänheten upphöjda
personer. Man kan ej utan skamlöshet neka dem denna
rättvisa. x\r det till exempel ett ofrälse fruntimmer, som
haft den äran att blifva en adlig herres laggifta husfru, ni
skall ej komma i ett förnämt sällskap, der ni ej skall höra
hviskas: hon är likväl i sig sjelf blott en borgareflicka’.
Ar det åter en adlig dam, som råkat missgifta sig med
någon förtjent och hederlig man af ofrälse ståndet, så var
viss att strax få höra sägas med en ton af ädelt
medlidande: hon är likväl i sig sjelf of folk! Händer det,
som aldrig borde ske (för orsaker dem jag skall bevisa i
en annan traktat framdeles), att någon, som ej i sig sjelf
är folk, blir det genom utmärkta naturgåfvor eller
oförmodad högre lycka, hvad är då bland folk som sig bör
vanligare än att på intet sätt låta förblinda sig deraf?
Huru ofta har jag icke vid sådana tillfällen hört rättvisan
framstå och med en ädel oblyghet påminna, huru den
karlen, oaktadt den lycka han gjort, likväl är i sig sjelf
ingenting! Det är också för denna giltiga orsak, som man
vanligen nämner en sådan man med det väl passande ordet:
lycksökare, till en påminnelse att han icke genom annat
än mödor och tjenster tvungit sig till ett ögonkast af den
motvilliga lyckan, då hon deremot hos folk som sig bör,
i kraft af medfödda rättigheter, infinner sig medan de sofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
