Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väntar vid deras säng, intill dess de behaga vakna och
emottaga henne.
B. Allt detta vill då säga, min herre, att en sådan
man, oaktadt den lycka han gjort, inte är ändå en man
som sig bör, så framt han ej, i stället fur att sjelf hafva
skapat sitt värde, fått det till skänks af sin farfar eller
farfars far?
A. Alldeles. Men han kan komma att slutligen
passera derföre, om han efter att hafva gjort de första stegen,
pousserar sig med siyrka, det vill säga på god tyska:
knuffar eller kryper sig bra fram. Öm han kläder sig
präktigt, håller kusk och kammartjenare, låter smärre folk
länge vänta på sig i förmaket, ej tröttnar att sjelf vanka
oaflåtligen i de ännu högre förmaken, svettas tropligtigast i
hofträngseln, har starka tår att lyfta sig på, framsticker,
hvarhelst öppning gifves, ett väl pudradt hufvud och ett
underdånigt leende ansigte, infinner sig flitigt på spektakler,
assembléer, supéer, tränger sig mer och mer in i förnäma
sällskap, sätter tålamodet emot deras första förakt,
förställningen och smickret emot deras fortfarande stolthet, böjer
sig gradvis för de högre och högre, blir gradvis rakare
emot de lägre och lägre, håller mätresser, spelar högt spel,
dömmer lättsinnigt öfver allting och stämmer sitt tal
dagligen en omärklig halfton högre i suffisans m. m. — se då, min
herre, då göra så många sammanlagda förtjenster, att han
slutligen besegrar fördomen, och att man glömmer hans
första intet, öfvertygad att naturen ämnat honom till
någonting högre, och att det varit af purt misstag som hon låtit
honom födas utom vapenboken. Men sådana exempel äro
rara, och med de egenskaper, som fordras för att tvinga
lyckan till en gunstig blick, förenas sällan en så oblyg
panna, som behöfdes för att riktigt våldföra henne.
Blygsamheten förderfvar den bästa grundläggning.
B. Men, min herre, till ett sådant lefnadssätt, som
ni här beskrifvit, synes mig utom oblvgheten ännu fordras
en liten sak, som man plär kalla medel. En man som sig
bör måste ju då tillika vara en rik man?
A. Ganska onödigt. Han gör kredit. Ingenting är
förnämare.,
B. Kan då en man som sig bör, som håller mätresser
och ekipager, också låta bli att betala sin skuld?
A. Förträffligen, min herre, förträffligen, nb. spel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
