- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
367

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äger, verkligen är mig behaglig och af mitt tänkesätt alltid
föredragen för alla embeten, har likväl sättet, hvarpå jag
erhållit den, gifvit mig en förargelse, som gjorde mig sjuk
en hel månad, och som jag skäms att bekänna, att jag
ännu ej hunnit öfvervinna, åtminstone ej nog att kunna i
lugn sysselsätta mig med den lilla vitterhet, som skall
uppfylla min tid.»

Sålunda mot sin vilja skild från hofvet och statsvärfven,
tillbragte skalden dessa båda år på sitt vackra Skenäs i
skötet af sin familj — han var seaan 1791 gift med Lovisa
Christina Wachschlao;er — sysselsatt med vittra arbeten.
Efter Gustaf Adolfs tillträde till regeringen återinsattes han
i riksmarskalksembetet, men entledigades derifrån på
begäran redan 1801 och förvaltade från 1802 endast
ordens-kanslersembetet. Oaktadt sin längtan till det fridfulla
landtlifvet, synes han dock ej utan saknad hafva dragit sig
tillbaka från sina embeten. »Jag vet ej», skrifver han 1805
till sin hustru, »om jag förtjent att vara så skild från
allmänna befattningar som jag så tidigt blifvit; om jag dertill
är född så oskickelig som dessa två senare regeringar
förmodligen trott mig vara, och om de vinna eller förlora på
mitt uteslutande från göromål; men sedan jag nu är skild
derifrån, är allt återkallande deraf mig obehagligt. Hvilken
af oss begge, verlden eller jag, haft rätt eller orätt att draga
sig från den andra, äro vi numera söndrade i begär, och
dess åminnelser äro mig äfven så likgiltiga som mina kunna
vara för honom. Vi trösta oss å ömse sidor». Oxenstjerna
fick nu i stället odeladt egna sig åt sin diktning, åt
utgif-vandet af sina skrifter 1805 — 1808 *) och åt Svenska
akademien, bland hvars mest nitiska medlemmar han var under
hela sin lefnad. Han dog den 29 juli 1818.

Man är van att räkna Oxenstjerna till den
pseudo-klassiska rigtningen i vår vitterhet, och icke utan skäl, då
man tar flertalet af hans skrifter i betraktande. Likväl är
han till sin anläggning vida mera mångsidig än sina
skalde-bröder af denna skola. Han hade sett sig väl om inom
literaturen: Voltaire, Pope, Rousseau, Sterne, Wieland,
Her-der, Schiller, Gessner, Milton, Tasso, många andra att
förtiga, hade han studerat, imiterat eller öfversatt; han har
besjungit »Hvilan» efter Sternes mönster, han har författat

*) De två sista delarne utkommo 1815 och 26.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free