Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOKGOXEK.
En ring af klara spiror kastar,
Som för dess uppgång tränga fram.
Likså en sprutad bölja spelar,
I luften som kolonner sänd,
Och från den höjd, der hon sig delar.
Blir till ett stråligt regn förvänd.
I dimmornas och skuggans möte,
Från morgonrodnans ljusa sköte,
Gå hennes döttrar: Färgerna,
Kring verldens rymder återsända,
Med facklor, som, i solen tända,
Dess strålars brytning sammandra.
J O
An deras prisma grönskan målar
Med tusen skiften klar och skymd;
I blomstren öfver fälten strålar,
I azurn öfver luftens rymd;
An mellan mörkblå skyars bäddar
Kring deras silfverstänkta bräddar
Af eld och purpur kanter drar;
Än sållar, liksom tända droppar,
Ett rörligt guld på vågens toppar,
Der dagens bloss sin uppgång tar.
Men all den glans, naturen skådat
Den stund, då morgonrodnan rår,
Fördunklas snart af den hon bådat,
Som sjelf går fram i hennes spår.
Likså, när hjelten fordna tider
På segerns vagn från vunna strider
o c
Gick opp, af folkslagen berömd,
Att Gudarne sitt offer bära,
Var prakten af hans intågs ära
Emot hans egen ära glömd.
Så, lyftad af de östanväder,
Som kring dess uppfart flyga opp,
Xu solen sjelf på fästet träder,
Som gränslöst öppnas för dess lopp.
Dess fart, som stiftar deras lagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
