Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mindre afstånd känd, af högre väsen njutes,
Likväl i jordens sloft ej menniskan förskjutes
Af sin och eder far.
Ja, Han har ej rest opp sin tron hos er allena.
Ehvar Han känslor satt och väsen sig förena,
Han deras dyrkan hör i skapelserna spridd.
Hvar verldar sväfva fram och hvar de undanvika,
Hans syn förloras ej, vid alla afstånd lika,
i punkter eller vidd.
Allt innefattande och sjelf af intet fattad,
För Honom ingen hög och ingen ringa skattad,
Är af sin storhet röjd och af sin småhet skymd;
Och bland sin allmakts verk, för Honom lika kära,
Han bor i dygdens själ så gudomsfullt och nära
Som i svstemers rymd.
J J
Men om i synlig bild Hans boning kunde röjas,
Så är det denna krets, der tankarna som höjas
Se grunden af den tron, Han i naturen lagt.
Ej hennes dolda spets, den okändt ljus betäcker,
Men blott det lägsta steg, som af dess trappa räcker
Till våra himlars trakt.
Ett norrsken, som sin fart kring deras öknar leder,
Sin flägtande tapet för hennes fötter breder.
Af strålar sammanväfd en genomskinlig sky,
Som lik en vågig eld i mörkrets tomhet bäfvar,
Med färgers obestånd i lätta flammor sväfvar,
Som tändas, skifta, fly.
An som en vidsträckt ring de härma regnets båga,
Än nedergångens glans, än morgonrodnans låga,
Än mötas i en krets och tända solar opp;
Än som ett nät af guld de stjernorna betäcka,
Än strida, skiljas åt och om hvarannan räcka
Med tusen skiftens lopp.
Så förr på grekers fält de unga hjeltar stridde,
Och i den täflans lopp, som deras flockar spridde,
Med gyllne vagnars fart kring banan trängdes fram;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
