Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt öga fördt af er, i skenets matta strimma
Ser vid en kyrkas torn ett kors mot månen glimma
Pä kupan af ett tak, som hvilar på en graf.
Jag känner denna graf: jag har dess boning slutit,
Och af de tårai’s gärd, min långa saknad gjutit,
Jag der de första gaf.
0 Stenbock! ’) till ditt lugn jag ej som främling länder:
Hit bar jag sjelf ditt stoft med samma trogna händer,
I dem ditt hufvud sjönk mot min bestörta famn;
Här svor jag dig en sorg, som aldrig flyr mitt sinne,
Och vitsord åt din dygd, och kärlek åt ditt minne,
Och sånger åt ditt namn.
Hör den bekanta röst, hvars ljud dig åter söka,
Och från de sällas krets, dem du har gått att öka,
Igenkänn. vid din graf ännu den samma vän,
Som tröstade ditt slut, din sista vanmakt skötte,
Hvars blick den sista var, den dina blickar mötte
Inom förgängelsen.
Kom åter i min famn. Stig upp ur tystnans sköte.
Blif synlig. Tag en bild. Mitt hjerta vid ditt möte,
Ehur förbytt du är, ändå skall känna dig.
Förgäfves med mitt rop jag tröttar hvilans stunder.
Ur evighetens natt med inga nya under
Du återskänkes mig.
Hvad? skulle jag på nytt din åsyn än begära?
Jag se din fria själ de kedjor åter bära,
Som fäst vid stoftets tyngd odödlighetens ätt?
Var lycklig. Smaka frid. Vid målet, dit du länder,
Tag i ditt ursprungs sköt af evighetens händer
Din återvunna rätt.
1 vandring till den höjd, som sig för jorden döljer,
Ej mer på törnens väg du genom mörkret följer
I ödemarkers djup den fackla, hoppet bär.
’) Grefve Arvid Nils Stenbock, generalmajor,
öfverstekammar-junkare ocli kommendör af Svärdsorden, död 1782.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
