Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än med en anings bud den dödlige förfära,
Som tror sitt ödes dom och framtidernas lära
I deras gåtor se.
Förgäfves härars vakt tyrannens boning famnar:
De hota kring hans bädd i grymma vilddjurs hamnar
Och skaka hämdens glaf i hans befästa slott.
Låt sömnen sina band kring lastens hufvud fläta;
De kalla ångren dit: han får sig sjelf förgäta,
Men icke siiia brott.
Än deras spådoms röst vidskepligheten tvingar,
Än flyttar deras dikt på önskningarnas vingar
Vår förekomna håg till målet af sin fröjd;
Än strålar lyckans tron förklarad i det höga,
Af nödens dunkla blick och glädjens ljusa öga
Med lika längtan röjd.
Än kärleken dem ser, med nöjets myrten krönta,
Sin dyrkan ta emot, och sina offer lönta:
Än i en rymd, dit sjelf ej diktens fart kan nå,
De flyga yrande; natur och rum förvilda;
Ge nya väsen lif och andra himlar bilda,
Der andra stjernor gå.
Så för vår häpenhet de villans taflor sträcka,
Förstöra sömnens lugn och själens svaghet gäcka,
Som under deras lek dock känner sig igen.
Förgäfves tanken qväfs och sinnets verkning döfvas;
När hjertat glömmer sig, när våra ögon söfvas,
Begäret vakar än.
Du fåfängt sökta frid, dit oron icke hinner!
Månn’ intet tillstånd gifs, der inenniskan dig finner?
Månn’ åt dess usla lif du aldrig unnad är?
Hvar dag med nytt besvär dess känslas ömhet retar;
Och när hon sist din tröst i hvilans armar letar,
Du saknas äfven der!
Men knappt i nattens sång jag hennes målning lyktar,
Förrän hon oförmärkt ur jordens åsyn flyktar,
Af mörkrets härar följd, till glömskans tysta strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
