Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon från sin tron med gläd tig t mod
Gaf handen åt det tålamod,
Som sig hvart steg på törnen sårar;
Men under bördan lydigt böjdt
Ar med fördolda suckar nöj dt
Och ler med återhållna tårar.
Med häftig fart och oros håg
Till samma tron jag hasta såg
Från sina öfvergifna löjen
Den yra Obeständighet,
Som, trött vid sin lycksalighet,
Begär af Hoppet nya nöjen.
Strax vid gudinnans första vink
De lätta Nöjen i en blink
Till dess förtjusta ögon hinna;
Hon i ett band dem fästa vill,
Men när hon trycker knuten till,
De under hennes hand försvinna.
Kring tronen lekte Drömmars här,
Den blinda Önskan, det Begär,
Som aldrig fyls och aldrig hvilar,
Den unga Vår, som blommor göt,
Och Kärlek, som i Hoppets sköt
Med kogret hvässte sina pilar.
Utmed dess sida Aträns hand
Af spindeltrådar knöt ett band
Pa Tillfällets och Tidens vingar.
Förtviflan i en kula röt,
Men fåfängt på den kedja bröt,
Med hvilken Hoppet honom tvingar.
Jag här, i dunkla rymders vidd,
Såg mensklighetens skara spridd,
Vid Hoppets tron sitt öde fråga:
Gudinnan ger hvar dödlig svar,
Som i dess spegel, alltid klar,
Ser sitt begär och ej sin plåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
