Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett räddningsvilkor, som de visst
O ’
At ingen trodde kunna fyllas.
Men krönikskrifvarens kritik,
När lian ej saken riktigt känner,
Vill ej, fast hon är sannolik,
Tillegna två så stora männer
En så barbarisk politik.
I Sigtunas förskräckta murar,
Till följd af gudarnes beslut,
Man mellertid med hundra lurar
Hör offerdagen blåsas ut.
Kring hela staden rådde sorgen:
Hvarannan menska, som man skref,
Till döden vald och tecknad blef.
Från husen, gatorna och torgen
Man dem till slottet sammandref,
Och rop och jemmer fylde borgen.
Men medan tidningar härom
Kring landet sig med fasa blanda,
Till Disa ryktet äfven kom
Igenom Dagligt Allahanda.
Med ömkan i sitt ädla bröst
Hon hörde mensklighetens röst.
Nej, ropte hon, så grymma öden
Ej skola Sverge öfvergå!
Och sedan himlen gett ändå
Ett räddningssätt mot denna nöden,
Törs mig min känsla förespå,
Att jag skall frälsa dem från döden.
Jag tror mig qvic-khet nog och hopp
Att finna gåtans lösning opp.
Jag har nog mod till det jag vågar
Och, fast jag icke skryta vill —
Vid dessa ord hon spegeln frågar —
Ej mindre fägring nog dertill.
Af denna tidens anekdoter
Man finner väl att smädelsen,
Hvars arghet aldrig underlåter
Att lömskt förfölja oskulden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
