Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du kommer, eller som gudinna,
Att föra sjelf ditt eget ord;
Allt nog: ditt tal, ditt bud skall lydas,
Gån, och kring staden låten tydas,
Att offrens blod skall vara skont;
Att allt hvad lagen föreskrifvit
Är uppfyldt och fullkomnadt blifvit,
Och himlens vredgande försont.
Men hvem är du? bland gudars skara,
Vill du från egna tempel svara?
Vill du, allenast dödelig,
Af dina likar älskad vara?
Befall. Ditt väsen uppenbara,
Och säg hur man bör dyrka dig.»
»Mig tillhör inga tempels ära.
Du ser i mig en dödlig blott,
Och Disa, som från Vengarns slott
Var kommen att ditt hägn begära,
Och i sin glömda bonings famn,
Se?n hon har uppfvlt himlens vilja,
Går att från verldens hågkomst skilja
Sin rodnad likasom sitt namn.»
»Det är då du», sad’ han, »o Disa!
Hvars fägring och förstånd och dygd
Jag redan hörde ryktet prisa
Ur lugnet af din fosterbygd;
Men inom samma bonings skygd
Tro ej att kunna mer försvinna.
Ehvar din ära döljer sig,
Kan du ej mer en fristad finna,
Dit ej hvart hjerta följde dig:
Tag mot af kärleken och mig
Det pris, du vägrar som gudinna.
En lycklig Drott, ett tröstadt land, *
Dem du tillika räddat båda,
Ej kunna mer i Disas hand
En annan lön än spiran skåda.
Gif åt mitt folk till hägn i dag
Din mildhet, vishet och behag.
Hvad kan det till sin sällhet mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
