Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demantens prydnad tillhör er,
Oeh ringa kan en blomma skattas;
.Men vänskapen, som henne ger,
Förhöjer hvad i värdet fattas;
Och i sin tanke pröfvar mer
Hvad hjerta än hvad skänk, hon ser.
i verlden, dit ni väntad är,
Blif följd af vänskapen tillika,
Och när behagen bilda der
För eder drägter mera rika,
Likväl i deras prydnad qvar
Ett rum för hennes blomma spar.
Och när, med lifligare glans,
Omsider kärleken skall byta
Till myrtens flätningar den krans,
Som lekarne nu för er knyta;
I Hvmens bindel sjelf, Sofi,
Låt vänskapsblomman fästad bli.
En gång, vid ålderdomens höst,
Hur sen ni ock dess ankomst hoppas,
Skall rosen vissna vid det bröst,
Hvarmed hon nu i täfling knoppas,
Och myrten, som hans kyla rönt,
Sjelf hvitna med det hår, han krönt.
Men ur er krans, vid ålderns flägt,
När nöjets unga blommor falla,
Skall den, som vänskapen er räckt,
Ännu dem öfverlefva alla,
Och pryda, ensam qvar hos er,
Det rum, ni nu åt henne ger.
Så, när de färger tyna af,
Som sig i Floras park förena,
Vid sina glömda systrars graf
Är rosens lemning sökt allena,
Och njuter af sin vällukt än
Det pris, hon mist af fägringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
