Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen att den faller i amplifikationer, förlorar sig och ämnet
i en viss statlig ymnighet, som oftast består af idel
prefa-tion och digression, hvarigenom man oupphörligen ledes
intill, ifrån, omkring den sanning, som man vill finna».
Alen kan man sätta sig in i denna omsvepsrika stil, skall
man säkerligen finna Rosenstein vara den, som klarast och
renast behandlat sitt språk, den som i lefvande skildring af
sitt föremål, i ett lyckligt val af bilder och i satsbyggnadens
välljud och harmoni har de största anspråken på att räknas
bland tidens klassiska prosaister.
Han har ej skrifvit mycket. Såsom minnestecknare
sattes han högt och anlitades härutinnan ofta af de lärda
samfund, han tillhörde. Af hans hand äga vi sympatiska
skildringar af samtida författare, såsom af Kellgren, fru
Lenn-gren, Lidner och Lehnberg. Hans äreminnen öfver
presidenten Rosir, riksrådet Stockenström, kanslirådet af Sotberg
m. fl. ådrogo sig samtidens uppmärksamhet. I likhet med
sin tids öfriga minnestecknare har han dock det felet att
sällan intränga i det individuella, i sjelfva karakteren hos
de personer, han tecknar, utan han älskar att pompöst
utmåla de allmänna dragen af deras yttre
lefnadsomständig-heter eller att fördjupa sig i de ämnen, som stå i någon
gemenskap med den ifrågavarande personen; hans teckning
blir alltid mera vältalarens än historikerns.
Rosensteins förnämsta och omfångsrikaste skrift är hans
Försök till en afhandling om Upplysningen, till dess
beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället, skrifven och
uppläst vid presidiets nedläggande i Vetenskapsakademien
1789 och i omarbetadt skick utgifven 1793. Denna
populärt filosofiska afhandling, som söker bestämma
upplysningens begrepp, men som tillika är en art statslära, så till vida
som den sysselsätter sig med att utreda folkens och
regen-temas inbördes förhållande, deras pligter och rättigheter,
framträdde således i en kritisk tid, då franska revolutionens
stormar rasade som häftigast och genljödo kring hela Europa
’samt äfven i vårt land injagade skräck hos den klenmodiga
och skuggrädda förmyndarregeringen. Under sådana
omständigheter var det ett vågsamt företag att offentliggöra
upplysningstidens läror, satta i system, läror som i så hög
grad bidragit att framkalla revolutionens utbrott. Också
ådrog denna bok sin författare obehag från flera håll, och
t. o. m. Thorild, som sjelf landsförvisats för sina frisinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
