Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matorisk, skildringar af historiska tidehvarf och karakterer
bidraga att göra den reflekterande stilen léfvande och
åskådlig, och man märker hela afhandlingen igenom, att man
har att göra med en man, som är varmt öfvertygad om
de läror, han predikar. Hela arbetet är ett troget uttryck
af hvad man på Gustaf III:s tid tänkte och kände rörande
dessa ämnen. Leopold kallar det den bästa bok, som
skrif-vits på vårt modersmål.
Vi återgifva här nedan två stycken ur andra
afdelnin-gen, behandlande upplysningens inflytande på det allmänna
tänkesättet och sederna och dess inverkan på samhället
samt vederläggningen af några inkast mot dess nödvändighet.
Såsom prof på Rosensteins minnesteckningar välja vi
en del af Talet öfver presidenten friherre fohan Rosir, en
af värt lands utmärktaste domare, den del nämligen, i
hvilken författaren uppdrager en bild af domaren, sådan han
bör vara och dermed tecknar de egenskaper, som utmärkte
Rosir i hans kall. Detta tal hölls i Jakobs kyrka 1789.
Om på det heliga rum, der vi nu äro församlade, der
allt skall förkunna den Högstes lof, der tanken intet
ögonblick får vara skild från känslan af dess allmakt, der allt
påminner om vår svaghet, vår ringhet, vårt intet; om på
detta rum det kan tillåtas att gifva beröm åt de dödlige,
att tillägga någon storhet åt det skapade stoftet, hvilken
förtjenar väl mera att berömmas, hvilken kan med mera
skäl kallas stor, än en rättvis domare’? Fören edra ögon
kring jordklotet, lemnadt till rof ät menniskans otyglade
begär och passioner, hvad möter eder syn? Laster och
brott, svagheten, som lider, styrkan, som oförrättas, ondskan,
som aldrig hvilar, orättvisan stundom konstig, stundom
till-tagsen, alltid känslolös, förtryckaren, som reser sitt hufvud
ända upp till skyn, oskulden trampad oc-h förgäten. I
skolen se ärelystnaden stödd på ränker, omgifven af blodiga
offer, egennyttans tillgrepp, bedragarens list, afundens
för-såt, hatets bitterhet, hämdens blodiga bragder, grymhetens
raseri; öfverallt våldet, som sönderbryter, upprycker, qväfver,
rasar, förstör. Lånen edra öron, hvad sårar dem?
Uselhetens jemmer oeh de förolämpades klagan, och den
förtrycktes tysta suck, och den lidandes gälla men föraktade
rop. Menniskan är i krig mot menniskan; menskligheten,
glömd, qväfd, vanvördad, förtrampad; allt tynar i elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
