- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
453

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och förtryck, allt vimlar i oreda och förbistrins eller

J 1 t?

under ett bedrägligt lugn ser alla laster dolda i en
tyranns själ, all uselhet samlad i slafvars öde. Men denna
utsigt är ombytt. Menniskorna hafva upprest bålverk emot
dessa förödelser, de äga en fristad mot våldet och hafva
funnit ett värn emot sin egen vrånghet. Samhällen! Lagar!
jag röjer edra heliga band, jag välsignar edert välde.

Samhället vore intet utan lagarne, och lagarne, hvad
blifva de utan tillämpning och verkställighet? Svagare än
den enskildes värnlöshet, farligare än förtryckarens våld.
De bero, denna tillämpning och denna verkställighet, af
domaren. Jag önskade att kunna teckna en rättskaffens
domare. I, som bären detta vördade namn, det första i
staten, lika gammalt med dess upprinnelse, införlifvadt med
dess bestånd, detta namn, oskuldens tillflykt och jordens
tröst, huru stort är icke edert ansvar? hvilka sällsynta
egenskaper böra icke medborgaren hos eder söka? hvilka dygder
har han icke rätt att af eder fordra? Det är icke nog för
den, som skall skipa lagen, att känna dess bokstaf och
mening, han måste känna dess upphof och dess grunder,
dess ändamål och dess afsigter, känna menniskan i det stora
och oföränderliga, i de skiljaktigheter, dem särskilda lynnen
alstra, i de herrligaste rörelser, i de finaste afvikelser. Hans
förstånd, redigt och klart, skall se och älska sanningen,
oprydd som hon föreställes, befallande som hon kännes.
Det måste vara väpnadt, detta förstånd, emot egenkärlekens
förförelse, fördomarnes myndighet, inbillningens villor,
liknelsernas bedrägeri, konstens försåt och vältalighetens kraft;
aldramest väpnadt mot hjertats och känslornas förledelse.
Med en skärpt syn skall domaren tränga genom allt hvad
som skymmer eller döljer den sanning, han söker, förstöra
slughetens konstverk, qväfva den hårdes fräckhet, hjelpa
den försagdes blyghet, öppna de läppar, dem fruktan eller
föresats tillyckt, afdraga missdådaren oskuldens larf, upp
täcka den oskyldige, som någon gång glömmer sin egen
styrka och framträder för hans syn under den brottsliges
darrande skepnad.

Men är han med alla dessa egenskaper hvad han bör
vara? Nej, det är hjertats dygder, sorn fullkomna domaren.
Rättvisan, den första af dygderna, som innefatta dem alla,
bör för honom vara allt, och allt annat för honom vara
ntet. Orörlig på sin domstol skall han se saken, aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free