Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Jakob I trodde såsom en trosartikel, att hans makt
var ensamt af gudomligt upphof och oinskränkt; att hans
undersåter hade en ovilkorlig skyldighet att lyda utan minsta
rättighet till gensägelse eller motstånd. Om han haft en
annan öfvertygelse, är troligt, att denne verkligen milde cch
välmenande konung icke genom obilliga påståenden lagt
grund till sin sons och hela sin ätts olycka. Man berättar
om en annan konung*), för mycket upphöjd af sin samtid
och för mycket lastad och förringad i våra dagar, att han
en gång, förtörnad, att man nämnt staten tillika med honom,
invändt: staten, det är jag. Femtio år senare hade han
med samma despotiska böjelser hvarken kunnat tänka eller
säga detta; och det hade redan varit en vinst för hans folk.
Det man blyges att erkänna, det gör man kanske; men
man gör det åtminstone med någon återhållsamhet. Denna
återhållsamhet är ett af de band, upplysningen lägger på
menniskor, och ett steg till dygden. Jemför utbrotien af
samma passion eller sinnesrörelse hos en oupplyst eller en
upplyst menniska, af vreden hos en c-araib eller hos en
europé; af begäret till dryckenskap hos den, som sätter en
ära i fylleri, eller den, som anser det för en last; af
högmodet hos en adelsman, som tror födselns företrädesrätt,
eller en som är fri från denna fördom; af egennyttan hos
en köpman, som gjort vinningen till sitt uppenbara föremål,
eller hos en officer, som åtminstone måste bekänna andra
o 7
grundsatser. Återhållsamhet och anständighet hafva sin första
upprinnelse från öfvertygelsen om det rätta.
Dock, det gifves något som är öfver allt detta; det gifves
dygd, och en dygd, som är förståndets verk. Afven som
menniskor finnas, hvilka tygellöst följa begärens, passionernas
och egna nyttans ingifvelser, så finnas de, hvilka väga
följderna och förhållandet af sina gerningar. Afven som
menniskor finnas, hvilka antingen icke känna sina pligter eller
försumma dem, så finnas de, hvilka uppfylla dessa pligter,
derföre att de känna dem, derföre att de känna det band,
som öfvertygelsen om det rätta pålägger. Med öfvertygelsen
följer en kraft, lättare att känna än beskrifva. Olycklig
den, som icke känt denna kraft, som nekar dygdens varelse
bland de dödlige. Ja, visserligen gifves den; visserligen gifvas
menniskor, hvilka kufva sina begär och passioner och
uppoffra sin egen fördel åt sina pligter och åt allmänt väl.
*) Ludvig XIV i Frankrike.
Svenska Parnassen. 111. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
