Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förklarade, att hans tal var det vackraste han någonsin
hört, men komplimenterade sig äfven sjelf såsom den der
förstod att göra rättvisa åt olika åsigter. Oaktadt konungens
välvilja och hans många nådevedermälen mot Adlerbeth,
hvilka denne äfven i sina bref till sin vän Rosenstein
tacksamt erkänner, sympatiserade han dock aldrig med konungen.
Hans omdöme om Gustaf III har utfallit oväntadt strängt;
t. o. m. mot hans enskilda person vänder han sig med en
mycket skarp och närgången kritik. Hans karakteristik af
konungen, hemtad ur hans »Historiska Anteckningar», är
nedan återgifven.
Efter Gustaf III:s död drog Adlerbeth sig tillbaka från
det offentliga lifvet. Först efter 1809, sedan han medverkat
vid utarbetandet af konstitutionen, egnade han sig ånyo åt
statens tjenst. Han inträdde i statsrådet och qvarstannade
der till 1815. Efter statshvälfningen upphöjdes han i
fri-herrligt stånd och blef 1814 serafimerriddare. Adlerbeth
afled 1818 på Ramsjöholm.
Jemte Leopold är Adlerbeth tidehvarfvets förnämste
tragediförfattare och har t. o. ra. af kritiker satts högre än
denne. Af hans tvenne originaltragedier är ämnet till
Jn-giald Illråda hemtadt ur vår äldre historia, ehuru skalden
tillåtit sig stora poetiska friheter i behandlingen af detta
ämne. 1 sitt andra sorgespel Kelonid behandlar han det
från Plutarkos lånade ämnet om den spartanska drottningen
Kelonis; äfven här har han omstöpt handlingen för att göra
den mera egnad för tragisk behandling, utan att dock ämnet
vunnit derpa. Bada dramerna, byggda efter franska
smakregler, lida af det samtida sorgespelets vanliga torrhet och
deklamation samt brist på konseqvens i karaktersteckningen
och än mera på historisk trohet.
Adlerbeths öfriga dikter utgöra endast ett fåtal och äro
mestadels af didaktiskt innehåll. Sådana äro Samvetet,
För-gängligheten, Handeln, Sömnen, Gr af skrift öfver en Bonde,
Vid ett Observatorium m. fl. De vidlyftigaste äro skrifna i
form af Skaldebref efter mönstret af Horatii och Boileaus
epistlar, men äro 1 förhållande till sin längd föga
innehållsrika. Ett par af dem beskrifva naturen i Oxenstjernas stil;
endast i ett — till Leopold — har skalden sökt att anslå
den lätta och lekande ton, som i allmänhet utmärkte denna
art af diktning, dock utan framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
