Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många trappsteg af nyskapade värdigheter, med hvilka han
omgaf sin tron, hans yppiga hof, hans otaliga förströelser,
hans kallsinnighet för sitt folk, hans slösaktiga hushållning,
hans onödiga inmängande i Europas angelägenheter, hans
krig, hans ingrepp emot nation och stånd, ömsom våldsamt
och utan larf, ömsom och oftast omklädda med ett täckelse
af förställning och skrymtan, hvilka tiden dock snart afref,
Denne herre ägde det lättaste begrepp, det starkaste
minne, den rikaste uppfinningsgåfva, beläsenhet, smak,
be-lefvenhet, vältalighet. Ingen prins har med mera värdighet
talat från en tron, ingen i enskilda lefnaden varit
älskvärdare. Ingen har bättre förstått konsten att utan
förolämpande gifva ett afslag, ingen att mera tillfredsställande
meddela ett obestämdt löfte. Derföre intog han ofta sina
ovänner med sin artighet och sina behagande manér. Honom
kan ej bestridas skarpt och omfattande öga att se saken i
stort och i en blick, fin menniskokännedom och statsklokhet,
rådighet, ståndaktighet, välde öfver sig sjelf i motgångar och
när han trodde det behöfvas. Deremot var hans hjerta utan
uppriktig dygd, utan sannskyldig känsla för andra än honom
sjelf. Eder, löften, lagar, ansåg han för nyttiga band på
en enfaldig menighet; de tjente mera att pryda hans tal än
att styra hans gerningar, sjelfsvåldig i medgång,
brådstör-tade han sig i olyckor, utur hvilka han visste draga sig med
en fyndighet på medel, som förtjent mera beundran, om
han varit mera laggrann i valet.
Tålig fast sällan rättad, afhörde han anständiga
föreställningar af folk, dem han kände för kunskap och
välmening. Men ehuru han syntes högakta dessa egenskaper,
sökte han dem ej hos dem, han utsåg till sitt biträde. Han
valde heldst dertill sådana personer, som visste dagtinga med
sin öfvertygelse, men af dem äskade han en blind lydnad
för sin vilja. Deraf kom ock, att han var omgifven af
sluga men nedriga redskap, och att ändtligen föga någon
ärlig man ville af honom emottaga förtroendesysslor.
Man har berömt honom för mildhet och kärlek för
vetenskapen. Den förra bestod i en lättrörd själ, i en
medfödd känsloömhet, i en håg att lysa med ädelmod, mera än i
stadgad grundsats. Den visade sig ock derföre mera mot
enskilda än mot det allmänna. Den senare omfattade
förnämligast teatern och konsterna, ty de stadiga och allvarsamma
vetenskaperna aktade han föga, ja, skydde såsom farliga, då
Svenska Parnassen. III. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
