Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de upplyste menniskor om deras rätt. Man har sagt, att
han bättre passat till konung i Frankrike än i Sverge. Jag
fruktar, att han utblottat hvad rike, som fallit på hans lott;
ty hans håg var alltid spänd högre än hans förmåga. Med
mera skäl kan sägas, att han lefvat bakefter sitt tidehvarf.
Hans ärelystnad och prakt var Ludvig XIV:s, hans politik
Mazarins och kardinal de Retz’s.
En opartisk efterverld, som dömmer honom efter
ger-ningarne, skall i dem finna spår efter ett lysande men ej
riktigt snille, ett lättsinnigt men icke hårdt hjerta. Den
skall göra honom heder för en sällsynt förgätenhet af
oförrätter 1772, för en blid regering till 1788, för flera
helso-samma författningar, för svenska språkets, smakens och
vitterhetens häfd, för en viss storhet i själen och alla
företaganden; — men den skall ock nödgas medgifva, att han
i andra afseenden och särdeles till slut varit en skadlig
re-gent, att han inkräktat sitt folks rätt, uppoffrat dess blod
och välmåga i ett onödigt krig, skämt sina undersåters seder
genom elaka exempel, veklighet och yppighet, uppretat dem
till ståndshat, inbördes afund och kif, nyttjat tidens mörker
att genom dessa och flera lika brottsliga utvägar stadga den
för menskligheten mest hånliga despotism, der trälarne skola
rosa sig att vara fria.
Man har hos Gustaf III, likasom Tacitus hos Tiberius,
anmärkt flera tidehvarf. Början af hans regering utmärkte
ett saktmod, en återhållsamhet, som icke igenkändes vid dess
slut. Han iakttog ordning i sitt lefnadssätt och i sina
göro-mål. Han hörde och följde jemväl föreställningar. Han var
öm om sina undersåters omdöme. Allt detta försvann med
tiden och han blef sjelf sitt allt. Var det förställning i
ungdomen, den han sedermera trodde sig kunna umbära? Eller
blef han i sjelfva verket förderfvad af smicker och medgång?
Kanhända böra begge frågorna bejakas.
Sällan har en prins med förstånd varit begärligare på
smicker. Han tillät det slösas på sig muntligen, skriftligen
och i tryck. Sjelfva riksdagshandlingarne vittna derom på
ett sätt, hvilket lika litet hedrar nationen som konungen.
Men också hafva få furstar blifvit mera smädade. Icke nog
att hans många och verkliga fel blefvo tadlade och öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
