Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag dessa frågor vet besvara,
Och sjelfva Ammons gudaröst
Ej mera tydligt kan förklara
Den lag, jag läser i mitt bröst.
Ja! evig tystnad må i detta tempel råda:
Jag söker ej dess svar; jag söker icke här
Den Gud, jag öfverallt får i naturen skåda.
Hans boning himmel, jord och rena hjertan är.
Hur skulle han sin sanning dränka
I dessa öknars heta grus,
Att blott åt få med njugghet skänka
Ett evigt, allmänt, heligt ljus?
Hans bud behöfva ej af menniskor förklaras,
Hans skaparröst var nog att dem tillkännage.
Jag blef. Då talte han. Då lät han uppenbaras
Hvad mig af nöden var, hvad jag har lof att se.
Han som naturens byggnad stälde
Och stjernans lopp sin riktning gaf,
Ledsagar mig med osedt välde
Ifrån min vagga till min graf.
Må den försagdes blick i framtidstöcknet famla
Förvirrad om sitt mål och rådvill om beslut!
Han gudasvaren må till rättesnöre samla
Och vid ett lånadt ljus sin bana mäta ut!
Långt från att mig oraklen trygga,
Mig tryggar gränsen af mitt lopp,
Den gräns de ej förmå att rygga,
Der hopp och fruktan höra opp.
Ja, mellan skiftens kast och dolda dagars dimma,
Om segern blir min lön, om nederlag min lott,
Förr eller senare mig förestår den timma,
Som byter i en dröm det lif, jag genomgått.
Så hjelten som den fege skördas;
Men när man dem i griften lagt,
Den enes minne evigt vördas,
Den andre glömmes med förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
