Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så enkel som ditt lefnadssätt
Var ock din korta sedolära.
Du visste göra hvar man rätt
Och frukta Gud och kungen ära.
Du granna lexors tomma ljud
I minnet icke lärt förvara.
Du öfvade de dygders bud,
Som andra nöjas att förklara.
Du ej på ärans styltor steg,
Ditt värde ej af titlar dömdes.
Du gjorde gagn, och ryktet teg,
När härjarns illbragder berömdes.
Och när den djerfve gunstlingen
Till maktens höga spets sig trängde,
Der hvässadt utaf afunden
Damokles’ svärd*) för honom hängde.
Och sömnlös vid sin furstes hof
En hotad lycka sökte skydda,
Du af din låghet fredad, sof
Så obekymrad i din hydda.
Din eftertanke, sund och ren,
Du endast till din gerning vände.
Du var tillfreds, att solen sken,
Att vattnet släckte, elden tände,
•
Att kornet grodde i din mull;
Att regn och sol beredde äring;
Att du blef klädd af fårens ull
Och drog af sädens kärna näring;
Men verkningarnas dolda skäl
Din gissning icke klyftigt tydde.
Okunnig, men förutan gräl,
Dig ej okunnigheten brydde.
*) Dionysii gunstling och smickrare. Dionvsius, för att gifva
honom begrepp om sin lycka, den Damokles så högt prisade, lät
honom sitta på sin tron, vid ett läckert bord, omgifven af prakt och
yppighet, men upphängde en bar värja på en tråd öfver hans hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
