- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
511

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På nytt. Ej någon kung mer älskade sitt välde.

»O finge jag dig skåda blott!»

Så var hans suck. »Men hvad? Jag får dig ju handtera.
Du är i alla fall, fast obesedd, min lott;

Jag känner ju din vigt: jag bör ej önska mera.»

Snart, under föreburet skäl,

Att han i grottans famn en hemlig dyrkan skötte,

Han stängde den med mur och lås och rigel väl,

Och dagligt någon stund allena der förnötte.

Krysofilus sig lik för öfrigt var i allt:

Han pengar samlade och svalt.

Sågs tiggarn på långt håll, han tidigt vek af vägen,
Och kom han honom när, han lättingen dref bort.

Han blef af nödens språk så rörd och så förlägen,

Att samtalet blef alltid kort.

En vän, hvars hela gods gått opp i rök och låga,

Han hörde jemra sig. »O hvad det gör mig plåga!»
Så skrek den girige: »Hvi var jag icke der?

Jag skulle vatten öst och användt all förmåga
Att dämpa eldens våld. Hvad den förfärlig är!

Och dock man om dess vård så föga omsorg bär!’
Men när hans vän ock väckte fråga
Om något bistånd i sin nöd,

Fans hos Krysofilus ej fyrk till understöd.

Snart en bedröflig kunskap länder,

Att en hans son på Joniens haf

Var fallen röfvare i händer

Och smidd i jern och dömd att evigt vara slaf,

Om gubben till hans hjelp ej femti drakmer*) sänder.
»Ve», ropar han bestört, »ve denna olvcksfärd!

Att trotsa vind och våg, hvi blef väl pilten lärd?

En faders trägna bön skall gudars misskund tvinga
Att göra honom fri — men pengar har jag inga.»

Nu medan denne son var stadd i slafveri,

Gick, som tillförne skett, ej någon dag förbi,

Att ej Krysofilus sin rygg i kulan krökte

Och der af skuggan skymd sin kära skatt besökte.

»Tack vare himlen», sade han,

»För denna tröst i lifvets öden!

Den på min ålderdom en tillflykt blir i nöden,

*) Ett mynt i Atén. Hvar drakma gjorde ungefår 8 skill.
svenskt mvnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free