Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sålunda i sin artistiska besråfnin? en vis-tio- förutsättning
O O O O Ö
för att kunna förstå och bedömma konsten, liksom han i sin
qvickhet hade ett medel att med träffande omdömen
karakterisera hvad han såg. Under sin resa i Italien fick
han ögonen öppna för konstens storverk och de olika
ländernas skaplynne. Det var dessa intryck och de
reflexioner, till hvilka de gåfvo anledning, som han nedskref i de
arbeten, vi äga af hans hand. De äro derföre ingalunda
att betrakta såsom lärda vetenskapliga afhandlingar, utan
helt enkelt en estetiskt bildad konstnärs hastigt
ned-skrifna anmärkningar öfver de konstföremål, som väckt
hans uppmärksamhet och deras inbördes sammanhang.
Och dock äro dessa kortfattade reflexioner genom sin
snillrikhet ofta mer upplysande och träffande, än en lång
utredning öfver samma föremål skulle varit. Dock icke alla.
En del af dem äro så subjektiva, att de knappast begripas;
andra äro uppenbara paradoxer. Detta gäller dock endast
om ett fatal. Den stil, författaren valt för sin framställning,
gör också innehållet svåråtkomligt. Den är sammanträngd
ända till obegriplighet och ytterst bizarr, med en obestämd
terminologi. Ibland kan man ej frigöra sig från den
föreställningen, att författaren af all makt eftersträfvat en
påfallande originalitet. Stilen är, såsom man riktigt betecknat
den, en verklig stenstil, ja snart sagdt en hieroglvfskrift,
svår att tolka, men hvars tydning oftast belönar den möda,
man haft dermed. Den kateketiska formen i »De fria
konsternas filosofi» förefaller något sökt, så mycket mer som
svaret merendels redan ligger i sjelfva frågan.
Ehrensvärd är en stor antik-entusiast. I den nyare
konsten, specielt i nordens, ser han endast barbari, och
likasom antiken är konstens början och slut, så är dess
förnämsta konstart, plastiken, för honom konsten par
préfé-rence, under det måleriet med dess material, färgen,
nedsjunker till en konst af andra rangen. Dessutom utmönstrar
han ur konsterna en mängd former, hvilka vi äro vana att
anse såsom väsentliga moment inom densamma, såsom
hvalfvet och kupolen inom arkitekturen, samt inskränker i
hög grad ämnena för konstnärlig behandling; så anser han
t. ex. landskapsmålningen såsom otillåtlig. Många af hans
synpunkter och resultat äro, såsom lätt inses, numera
föråldrade, andra åter öfverraska genom sin nyhet och
originalitet. Svagast är han i de allmänna estetiska teorierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
