Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan är för stor, våra behof taga oss sjelfva till skala:
kroppen har en viss rymd, vår samling är ett visst antal,
röstens styrka på ett visst afstånd: deraf följer att rum ha
vissa proportioner och kunna gifvas äfven för stora som
för små.
Ögat har en regel deri, att det har i sin natur
men-niskans behof.
Alen om man ville göra en sak besynnerlig och
der-jemte behålla det vackra utseendet, som alltid sker då saken
blir begriplig, bör man alltid frälsa någonting i hufvudsaken
ifrån granskningen, och detta sker, då likheten i den delen,
sjelfva saken vill härma, är bibehållen i ett stort.
När en sak går ifrån sitt allmänna förhållande i
be-hofvet, gifs sedermera hvarken öga eller gräns, om icke man
får fästa sig på en annan natur.
Man bör då så laga, att någonting behålles i formen,
som kan likna någonting stort.
Naturen har gifvit oss stora berg till ett mönster för
stora massor. När en sak har en viss bredd, en viss längd,
en viss höjd, följer icke deraf en likformig proportion under
tilltagandet till stort; när naturen lägger en massa, sker det
ej allenast i sammanhang med materiens egenskap, utan ock
med massans mängd, och hon gör ett stort berg helt
annorlunda än ett litet.
Ännu en sak: de gamle, alltid våra mästare, satte utom
en viss bredd i hvad de gjorde högst, äfven en viss måtta
i höjden i hvad de gjorde bredt. Detta ligger äfven i
naturen: ett stort berg har diametern af sin fot större än
perpendikeln af hela berget, i den mon det blir högt, eller
ju större bredd, ju mindre höjd i samma proportion.
En annan sak: en massa, samlad för att höjas i vädret,
bör för ögat visa en angelägen sak, nämligen en försäkran
om sin stadga. St. Peters kyrka är bruten på taket i två
små och en stor dome; saken borde äfven likna naturen i
den delen: ju större ett berg verkligen är, desto jemnare
yta tyckes det ha.
Nar man antog dessa lagar, kunde man med ett litet
göra ett stort, man bedrog ögat med behag, och kunde icke
falla i det fel att göra en stor sak liten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
