- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
569

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid kan det aldrig falla Ers Majestät in att tro
Xeapel med skäl i gamla tider fått heta Grekland, och att i
Rom fans så många sanna mästerstycken. Ers Majestät
följer derföre med nöje nationernas egna lynnen, oc-h smaken
in i bloden på hvart folkslag, för att finna troligt, att fordna
vissa nationer gått långt.

Det blir Eders Majestät roligt att se en sak, besynnerlig
nog, huru folkets fysik tyckes bli vacker åt söder; huru
tycket alldeles förändras hos könet, när man kommer öfver
tyska gränsen, antingen om Alperna eller Friolska bergen;
huru händer och fötter bli bättre och bättre lagda och
skapta, allt som man kommer närmare Medelhafvet. Då
man kommer öfver Apenninerna, huru ålderdomen behåller
någonting fast och ärbart i ansigtet och huru små barn
alltid se friska ut. Återigen, när man reser från söder åt
norr, huru liksom fysiken tar af; huru ådror och senor
svälla på händer och fötter, medan hullet lägger sig ned;
huru ålderdomen får ett flatt och lidande utseende; huru
åtbörderna förändra sig åt Tyskland, och ändtligen, när man
råkar in i Tyskland, huru man saknar det man sett.

Fysiken är en grundval i djuret till dess känslor och
utbrott, uti en nation således till dess smak. Och ju mer
en sak är konstig, att det tyckes var inga reglor dertill, ju
mer sammanhängande tyckes den saken ligga med sjelfva
maskinen.

Gemena folkets klädedrägter äro derför allt för
nöjsamma; de visa huru somliga folkslag af allt sitt hjerta hata
smak. Omkring Neapel får man återigen se bondflickan
klädd tvifvelsutan i sin fordna grekiska drägt, så enkel, så
ledig och så lätt och derjemte för ögat i en sådan allvarsam
täckhet, att man finner delarna, som utgöra skönhet, blott
bestå uti enfaldiga behof och en mycket mogen natur.

c ö

Det man för öfrigt märker ibland folkslagen, är deras
hus. Fransyska och tyska bondhusen med sina
vederstyg-gelser af de olyckliga behof, hårda klimater alstra, skrämma
bort det mest nyfikna ögat, i stället för att neapolitanska
bondhusen göra prydnad på sitt landskap.

Skålar, koppar, krus och krukor, uti Neapel och
Sicilien, göras af bönder och befinna sig, olyckligtvis för oss, i
bättre form och proportioner, än kärlen på Marieberg, i Sévre,
i Berlin, i Dresden.

De uppbrukade konsterna visa sig icke så rediga; det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free