Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glansen, dessa stilla vattnen passa med min själ! I fridens
och landets sköte sitter jag vid mitt öppna fönster och
skrifver till dig — och dricker med alla mina sinnen Guds
skönhet och andas hans väsende.» Han kunde nu ströfva
kring öfver skogshöjder och stränder samt hängifva sig åt
»naturdyrkarens oskyldiga nöje». Snart kunde han skrifva til!
en vän i Lund: »Jag är mera hemma här än på dina
skånska fält, der jag förekom mig som en landsflyktig. Ack
Arist! Upplandet — skogarne — der är man i sitt
fädernesland, svensk, lycklig! Du skulle sett mig, känt min
förtjusning, när jag första aftonen på en skogshöjd i en vild,
aldrig ohelgad natur såg solen gå ned här i detta
Glysisvall,
der jag med Ossian kan tycka hjeltarnes skuggor vandra
omkring mig:».
O Ö
Den första tiden lifnärde han sig af lektioner i franska
och italienska samt af det understöd, gamla och
nyförvärf-vade gynnare lemnade honom. Hans lefnadssätt var
enkelt sådant det anstod en naturens prest. »Jag har gjort
ett evigt förbund med måttligheten — yttrar han om sig
sjelf — denna naturens dygd, ren, helig, glad! Jag lefver
af bröd, vatten, honung, mjölk och ägg. Ej derför att jag
utesluter andra enkla och lätta rätter, men derför att dessa
äro mig snarast till hands. Jag tycker icke om plågsamma
anstalter och bekymmer för kroppens plägning, något som
så lätt kan hafvas. Min middag kostar mig aldrig öfver en
koppardaler. Ofta är detta hela förtjensten af min dag.»
I följd af dessa små behof, som ej kräfde något
ansträngande arbete för att tillfredsställas, hade han också tillfälle
att odeladt egna sig åt studiet af sina älsklingsförfattare,
och fortfarande är det Rousseau, som beherskar hans
känslo-lif. »Ack — utropar han vid läsningen af dennes Nouvelle
Héloise — det är den första bland böcker! Hundrade
gånger under långa, häftiga kyssar på hans tillbedda blad
suckar jag: Nej, Rousseau, ingen kan läsa dig som jag!
Det är en likhet mellan hans känslor och mina, som
för-tjuser mig. Med intet föregånget eller lefvande snille
sympatiserar jag mera.»
Liksom Rousseau utgick äfven Thorild från känslan,
och i denna satte han tillvarons innersta väsen. Men ehuru
han ej kände någon annan verklighet än den för den
sin-liga känslan gifna, vägrade han dock att erkänna någon död
materia. »Naturen — skrifver han — är ett lefvande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
