Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen: längre och bättre skall du ej förstå det gudomliga;
der ligger den symboliska boken. Renare och ädlare
borgerligt vett skail du ej hafva; der ligger förordningen.
Högre eller annat snille är förbudet; der! läs de helgade
rimluntorna. I menen väl. I viljen akta oss för våda och
förderf. I huggen benen af menniskan, på det hon ej må
falla. Styra, upplysa, förädla — det är regeringens stora
allmänna kallelse. Men ej att qväfva en enda naturens
kraft.»
Det intresse för sociala frågor, som röjer sig i dessa
uppsatser, framträder med ökad styrka i ett egendomligt
»memorial», som han 1786 inlemnade till kanslikollegium
för att af detta tillställas konungen. Det afser ett ämne,
som ständigt var i stånd att framkalla Thorilds lifligaste
hänförelse: tryckfriheten. Omständigheternas makt hade
förmått regeringen att allt mer och mer inskränka denna,
och det var i anledning deraf Thorild tog till ordet. Med
den glödande öfvertygelsens vältalighet uppvisade han
tanke-och tryckfrihetens nödvändighet för samhället samt gendref
de skäl, man uppstält mot denna absoluta frihet. Han
slutade med att helt enkelt bifoga ett förslag till den
tryckfrihetslag, han önskade att regeringen skulle utfärda. Då
kanslikollegiet endast svarade, att »ansökningen var af den
beskaffenhet, att den ej tillhörde Kongl. Collegii åtgärd»,
vände sig Thorild till ridderskapet och adeln, men
naturligen äfven här utan resultat. Alldeles spårlöst har förslaget
dock ej lagts till literaturhistoriens »handlingar». Den
tryckfrihetsförordning, som Reuterholm 1792 utfärdade, är
nämligen, som man lätt finner, knappt annat än ett
plagiat af Thorilds utkast af 1786 — nästan lika
frihetssvär-mande, lika deklamatorisk och lika opraktisk. Då man
numera, i den nyktra politikens dagar läser Thorilds inlaga,
vet man ej hvad man mest skall förundra sig öfver: det
naiva, barnsligt opraktiska i förslaget, eller den rörande tro
på frihet och framåtskridande, som genomströmmar hvarje
rad. Det talade ordet — så är tankegången — kan intet
ondt åstadkomma, endast det undertryckta. »I den djupa
tystnaden födas farorna. Allt rätt hat är dystert och tiger.
Men den svaga politiken liknar allt annat svagt. Den ser
med en oförståndig bäfvan det lilla onda, och misstänker
ej ens det djupare och större. Den darrar vid blossningen
af några itända ångor, och ser endast lugn, dä askan sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
